Inriktningar

Huvudsakligen delas feminismen in i två grenar: Särartsfeminism och likhetsfeminism.

- Särartsfeminism

Särartsfeminism är en av de huvudfåror som feminismen brukar delas in i. De första liberalfeministernas feminism baserades på att män och kvinnor visserligen är olika av naturen och att de därför av naturen har givna roller i samhället, behov och därmed överstämmande livsuppgifter. Könens skilda egenskaper ansågs dock komplettera varandra i den traditionella fördelningen av uppgifter i samhället. Detta skulle inte innebära en för kvinnor ofördelaktigare värdering i arbete, yrkesliv eller som person. Män och kvinnor ansågs som likvärdiga och jämställda, både för deras egen skull samt för balansen i staten och samhället i övrigt. De genetiska skillnader som finns mellan man och kvinna gör att jämställdhet inte bara är mer rättvist utan också nyttigt för samhället; jämställdhet skulle främja fred, bättre miljö och så vidare. önsskillnaderna gör att jämställdhet är eftersträvansvärd.
Enligt särartsfeministerna skulle feminismen alltså gå ut på att uppvärdera kvinnor och deras göromål, som tidigare setts som mindre värda. Idag är särartsfeminismen marginaliserad bland feminister med ökad likgiltighet till religion, men den är fortfarande den dominerande uppfattningen bland religiösa feminister (och biologister, de som anser att egenskaper är medfödda och orubbliga) som inte vill bryta med de av religionen definierade skillnaderna mellan män och kvinnor.
En känd särartsfeminist var Ellen Key som 1896 skrev Missbrukad Kvinnokraft där hon hävdade att det inte var i mannens like utan i kraft av sin moderlighet som kvinnan hade något att tillföra samhället.

- Likhetsfeminism

Likhetsfeminism eller likartsfeminism är den andra och nuförtiden dominerande huvudfåran inom feminismen. Likhetsfeministerna tror att miljön är den viktigaste faktorn i att skapa genus i motsats till särartsfeministerna som sätter biologiska eller naturbetingade skillnader i centrum. Likartsfeminismen har en syn på könsroller som något socialt skapat och anser att de biologiska förklaringarna bara är ett försök att fortsätta förtrycka kvinnorna.
Likhetsfeminismen har kommit att dominera svensk 1900-tals folkliga rörelser och har blivit en norm för kvinnorörelsens agerande och det feministiska tänkandet.

Det är dock inte det enda som kategoriserar de olika feministformerna utan det finns ett flertal till. Här kommer en liten lista med förklaring på några.

- Anarkafeminism

Anarkafeminismen kombinerar anarkism med feminism. Termen och filosofin kommer från 1960-talet men har sina grunder i Emma Goldmann och Voltairine de Cleyres skrifter. Inom anarkafeminismen ser man patriarkatet som en form av hierarki och därigenom ett grundläggande problem i samhället. Anarkafeministerna strävar inte efter att kvinnan ska ta över eller dela makten med männen utan efter att avskaffa makten. Förändringarna anses måste komma inifrån människan och kan inte beslutas uppifrån; det är varje människas ansvar att själv ta avstånd från könsmaktordningen. Många anarkafeminister motsätter sig traditionella relationer och anser att äktenskap är ett försök att äga kvinnan och därigenom ett förtryck. Vissa anarkafeminister förespråkar att alla handlingar som verkar för patriarkatets avskaffande ska ske mellan individer, inte i organisationer. Enligt Emma Goldmann låg grunden till kvinnlig frirörelse i psykologisk och sexuell frihet.

- Liberalfeminism

Liberalfeminism är en form av feminism som främst önskar att uppnå jämställdhet genom lagar och sociala reformer inom det rådande systemet. Anledningen till kvinnans underordning är enligt denna inriktning främst att kvinnor inte har tillgång till det offentliga rummet och den politiska sfären i samma utsträckning som män. Liberalfeminismen har sitt ursprung i 1800-talets liberala tankegångar. Kvinnors ställning i samhället anses bero på att kvinnor genom historien varit utestängda ifrån arbetslivet och det politiska livet samt på könsstereotyper.
Historiskt sett har liberalfeminismen arbetat för utbildning för kvinnor, rösträtt och för lika lagliga rättigheter.
Liberalfeminismen tror på utbildning, uppfostran och ändrade attityder för att upphäva kvinnans underordning.
Liberalfeminismen tror att man genom uppfostran och lärdom ska kunna ändra folks sinnen och attityder och på så sätt föra kampen mot kvinnors underordnade situation.

- Radikalfeminism

Radikalfeminismen uppstod också den under 1960-talet. Radikalfeminister anser att patriarkatet och förtrycket av kvinnor är den grund på vilken vårt nuvarande samhälle är ordnat. Enligt radikalfeminism utnyttjar män kvinnor därför att de tillåts vinna på det. Exempel på detta förtryck är pornografi, prostitution och misshandel inom relationer. Förtrycket anses stå utanför alla sorters system, klasstillhörighet eller andra faktorer.
Radikalfeminister anser att det enda sättet att bryta ned patriarkatet är att direkt attackera de symptom som finns på förtrycket av kvinnor. Kvinnan måste helt ta avstånd från varje beroendeställning som innebär att hon underordnas mannen. Tekniska lösningar såsom artificiell befruktning ska göra kvinnan oberoende också vad det gäller reproduktionen och hindra det sexuella förtrycket.

- Socialistisk feminism

Socialistisk feminism har sitt urspung i Karl Marx och i ännu högre grad Freidrich Engels syn på kvinnans underordnade position och den dragning till socialismen och kommunismen som många feminister kände under slutet av den första vågen och under den andra vågen. I den socialistiska feminismen anses alla förtryck hänga samman: ojämlikhet mellan kön, klasser och i vissa fall raser är tätt sammankopplade och de ska avskaffas genom socialistisk kamp, och även enligt vissa genom en socialistisk revolution. Enligt Engels är ursprunget till patriarkatet ägande. När vissa män började äga mer än andra föddes en vilja att föra över rikedomarna till sina barn, och för att kontrollera att det verkligen var mannens barn måste kvinnan kontrolleras. En viktig del av analysen av kvinnors arbete som visar att kapitalismen drar nytta av kvinnors underordning, genom att kvinnor ges låga löner och utför obetalt hushållsarbete.

- Queerfeminism

Queerfeminism är en sammanslagning av feminism och queerteori och har sitt ursprung i radikalfeminismen och gayrörelsen.
Queerteorin utgår från att inte bara könet utan även sexualiteten är en social konstruktion. På samma sätt som det inte finns några av naturen givna genus finns det inte heller några naturliga sexualiteter. Sexualiteten påverkas på samma sätt som genus av olika kulturer och tider. Som exempel ges att homosexuella relationer mellan yngre och äldre män var en del av kulturen i det antika Grekland. Man menar att den obligatoriska hetrosexualiteten (hetronormativiteten) har en central roll i könsmaktsordningen.

- Utopi

Det finns ingen enhetlig feministisk utopi eftersom att de olika inriktningarna har olika utgångspunkt. Alla tror dock att samhället kommer att bli bättre utan kvinnans underordnade ställning. Oavsett inriktning tror man att samhället kommer att gå mycket lättare genom att samspelet mellan olika individer på olika sätt förändras.
Likhetsfeminister tror i stor utsträckning att både män och kvinnor kommer att få mer harmoni om könsbarriärerna utsuddas och patriarkatet raseras. Människor kommer att kunna sysselsätta sig med det de vill och ändå känna sig högt värderade. Den norska teoretikern Beatrice Halsaa tror att värdeskalan kommer att omvärderas och bevarandet och reproduktionen kommer att uppvärderas över produktion när de klassiska kvinnliga rollerna uppvärderas. En tanke som ibland finns är att de amorösa dimensionerna i livet kommer att tillåtas ta större plats och kärleken kommer att bli friare. Hos vissa feministiska författare finns en tro på att människan kommer att bli psykologiskt tvåkönad när könsrollerna suddas ut.