Vi i Sverige lever i ett av världens minst ojämställda länder. Men trots att tjejer i genomsnitt har bättre betyg än killar när de går ut gymnasiet och att det är större andel kvinnor än män som läser vid universitet och högskolor, är det endast 2% kvinnor som innehar poster inom de 100 största börsnoterade företagens styrelser. Om en kille vill ägna sig åt ett traditionellt kvinnligt yrke (inom t.ex. vård- och omsorgssektorn) kommer han troligtvis, förutom att arbeta inom ett lågstatusyrke, också vara tvungen att motivera varför han ägnar sig åt något som traditionellt sett inte ses som manligt. Kvinnor tjänar 80% av mäns löner, där en generell orättvis värdering av deras yrken i kombination med större ansvar för hem och barn, inte bara innebär att de får mindre pengar i lönekuvertet procentuellt sett, utan även minskar deras möjligheter att ställa krav vid löneförhandling. Pappor förväntas inte vilja utnyttja hela sin del av föräldraförsäkringen och väljer de att ändå göra detta kan de bli ifrågasatta av såväl arbetsgivare och arbetskamrater som släktingar.


Talutrymmet i klassrummet och föreställningen om flickor som tysta och pojkar som stökiga, gör att såväl tysta pojkar som flickor som tar plats, inte passar in i sina respektive roller och ständigt diskrimineras.

Det är viktigt att alla barn och unga får möjlighet att utvecklas till någon de själva vill vara eller bli och att de ska kunna känna sig trygga i det (se FN:s Barnkonvention). En mångfald av förebilder och ett ifrågasättande av rådande normer ökar chansen för såväl killar som tjejer att identifiera sig med någon som är som de själva. Det sociala könet (genus) är inte statiskt utan skapas, återskapas och förändras i en ständig process i interaktion mellan människor och den struktur dessa lever i. En utvidgning av vad begreppen kille respektive tjej kan vara är därför en nödvändighet för att öka ungas valmöjligheter i livet istället för att begränsa dem.